Andra person singular
(målgrupp 10-12 år)

En tankekontrollerande mellanstadieföreställning om suggestion och forcerade val, väl maskerat som ett spel.

Andra person singular är en föreställning skräddarsydd för barn (och vuxna) som älskar rollspel och tv-spel. I skapandet av föreställningen har Skuggteatern samarbetat med spelutvecklare, rollspelsskapare, spelande barn och Humlab vid Umeå universitet för att ingjuta spelandets form i scenkonsten.

Du står utanför ditt klassrum. Till vänster ser du den igenbommade ytterdörren och trappen ned i den mörka källaren, till höger ser du parallellklassen som somnat i en hög i korridoren. Du är den enda på skolan som fortfarande är vaken, allt hänger på dig, vad gör du?”

I Andra person singular förvandlas publiken till ett kollektivt DU som färdas genom berättelsen genom att göra val. Istället för att spela teater för dig är föreställningen ett spel som du spelar, skådespelaren är en spelledare som guidar dig genom ett äventyr som ingen av er vet hur det ska sluta.

Föreställningen rekommenderas från 10 år.

Efter föreställningen kan ni sedan spela den digitala versionen av föreställningen och utforska alla möjliga vägval online. Det finns även lärarmaterial och ett skapande skola paket som kombinerar programmering och skapande så eleverna kan skapa sin egen interaktiva berättelse.

Skuggteaterns nya föreställning släpper loss mentalisten Sören Mesmer med hejdlöst spännande och roligt resultat. (...) Det är en riktig paradroll som Love Ersare får ikläda sig när Skuggteatern premiärspelar sin nya föreställning – en scenupplevelse av klassiskt och mest stabilt Skuggteatersnitt, formexperimenterande och totalt lojal med en ung publik. Scenupplevelse förresten; här är interaktionen så bärande i dramat att gränsen får sägas helt borta mellan skådespelare och publik.

Sara Meidell, Klassrummet förvandlat till ett tv-spel, Västerbottens-Kuriren

Det är lysande teater och efterhand som Love Ersare dessutom väver in skolpersonalen i berättelsen som utspelar sig på skolan och börjar i det klassrum vi befinner oss i sveps publiken allt mer in i berättelsen. När hen till slut dessutom släpper valen fritt till elevernas förslag och tar in ett cykellyse, som en av eleverna plockar fram ur sin bänk, i berättelsen är teatermagin fullständig. (...) Briljant!

Elin Larsson, Lysande blandning mellan teater, rollspel och hypnos, Folkbladet